La Cenicienta Érase una vez una joven verdaderamente bella que había perdido a sus padres, por lo que acabó con una madrastra. Esta mujer tenía dos hijas muy feas, pero la madre las mimaba y siempre cargaba a Cenicienta con todo el trabajo duro de la casa. Debido a esto, Cenicienta siempre se encontraba arrodillada en el suelo, llena de suciedad, cansada y con toda su ropa estropeada. Por este motivo, la gente del pueblo la llamaba Cenicienta. Un día, el Rey anunció una gran fiesta en la que invitaba a todas las jóvenes a un baile en Palacio, donde el príncipe elegiría a la futura reina. La madrastra preparó a sus dos hijas con los mejores trajes y las arregló para que estuviesen guapas, mientras que a Cenicienta le prohibió asistir a la fiesta. Le ordenó que se quedase en casa fregando el suelo y preparando la cena para que cuando llegasen las tres todo estuviese ya hecho. Cenicienta así lo hizo, y cuando vio partir a sus hermanastras en dirección a la fiesta del Palacio Real, no pudo evitar sentirse desgraciada y ponerse a llorar. En ese momento se le apareció su Hada Madrina, diciéndole que no tenía por qué preocuparse, que ella también iría al baile, pero con la condición de que cuando en el reloj de Palacio marcasen las doce de la noche, debería volver a casa. El Hada tocó a Cenicienta con su varita y la convirtió en una joven increíblemente bella, con un precioso vestido y un peinado impresionante. Para poder llegar a la fiesta, convirtió una calabaza en carruaje, al cual subió Cenicienta. Al llegar a Palacio, todos se quedaron mirándola, y el príncipe, al ver su fantástica belleza, se acercó y bailó toda la noche con ella. Nadie la había reconocido, ni tan siquiera sus hermanastras. Al llegar las doce, sonó el reloj de Palacio y Cenicienta atravesó el salón corriendo, pero en su huida perdió uno de sus zapatos. El príncipe lo recogió con el objetivo de poder volver a encontrar a la joven. Al día siguiente, el príncipe dijo que se casaría con la persona que pudiese calzarse ese zapato. Todos sus sirvientes recorrieron el reino en busca de la mujer a la que pertenecía. Finalmente llegaron a casa de la madrastra de Cenicienta. Sus hermanas no pudieron calzarse el zapato, pero cuando llegó Cenicienta, vieron que le quedaba perfecto. El príncipe decidió casarse con ella y a partir de entonces, ambos fueron felices y comieron perdices.
Askungen Det var en gång en ung verklig skönhet som hade förlorat sina föräldrar, därför hade hon hamnat hos en styvmor. Den kvinnan hade två mycket fula döttrar, men mamman skämde bort dem och lastade över allt det tunga arbetet i huset på Askungen. På grund av detta hittade man alltid Askungen liggandes på knä på golvet, full av smuts, trött och med alla sina kläder trasiga. Av den anledningen kallade folket i byn henne för Askungen. En dag, tillkännagav kungen en stor fest till vilken han inbjöd alla unga till en bal på slottet, där prinsen skulle välja den blivande drottningen. Styvmodern gjorde i ordning sina döttrar i de bästa klänningarna och snyggade till dem så de var vackra, medan hon förbjöd Askungen att vara med på festen. Hon beordrade henne att vara hemma och skura golvet och förbereda middagen så att när de tre kom hem skulle allt redan vara klart. Askungen gjorde så, och när hon såg sina styvsystrar ge sig iväg till festen i Palacio Real, kunde hon inte låta bli att känna sig olycklig och börja gråta. Just då visade sig hennes goda fe och sa till henne att hon inte behövde oroa sig, att hon också skulle få gå på balen, men på villkoret att när Palatsets klocka slår tolv på natten, måste hon återvända hem. Fen rörde vid Askungen med sitt trollspö och förvandlade henne till en oroligt vacker ung skönhet, med en vacker klänning en fantastisk frisyr. För att kunna åka till festen, förvandlades en pumpa till kaross, vilken Askungen klev in i. När hon kom till palatset, såg alla oavvänt på henne, och när kungen såg hennes fantastiska skönhet, gick han fram till henne och dansade hela natten med henne. Ingen hade känt igen henne, inte ens hennes styvsystrar. När klockan blev tolv slog palatsets klocka och Askungen sprang genom salongen, men i sin flykt tappade hon en av sina skor. Kungen plockade upp den med målet att kunna hitta den unga kvinnan igen. Följande dag sa kungen att han skulle gifta sig med den person som skon passade. Alla hans tjänare åkte runt i riket och sökte efter kvinnan som den tillhörde. Slutligen kom de till Askungens styvmors hus. Hennes systrar fick inte på sig skon, men när Askungen kom, såg de att den passade henne perfekt. Kungen bestämde sig för att gifta sig med henne och därefter levde de lyckliga i alla sina dagar.