El Flautista de Hamelín
Había una vez una ciudad que se llamaba Hamelín, donde todos sus habitantes vivían felices, hasta que llegó una invasión de ratas que llenó todas las calles y casas de estos inofensivos pero molestos animales.
El principal problema de las ratas es que éstas acababan con todas las cosechas y la gente tenía miedo de quedarse sin reservas para los próximos meses. Por ello, el alcalde de la ciudad ofreció una gran cantidad de dinero a la persona que consiguiese deshacerse de todas las ratas.
De entre los que aparecieron, destacaba un flautista que se comprometió a acabar con la invasión. El alcalde aceptó y el flautista empezó a tocar su flauta para intentar atraer a las ratas.
Poco después de empezar a tocar su hermosa melodía, una a una todas las ratas del pueblo empezaron a seguirle de forma que fue alejándolas poco a poco de la ciudad hasta llegar a un río donde acabaron todas ellas en su fondo.
Fue entonces cuando el flautista volvió de nuevo a la ciudad para cobrar su suculenta recompensa. El caso es que el alcalde y sus compañeros, a no tener ya el problema, decidieron no pagar a este buen hombre que les ayudó a eliminar esta peligrosa epidemia de ratas.
Esto hizo que el flautista se enfadase y decidió que comenzaría a tocar de nuevo la flauta, pero en esta ocasión, los que le seguirían no serían las ratas sino los niños del pueblo. Y así como lo pensó, lo cumplió: por mucho que los padres llamaban a sus pequeños, ellos no hacían caso.
Finalmente, el flautista consiguió llevárselos muy lejos, a un país donde podían jugar, cantar y bailar todo lo que quisieran. Así fue como el pueblo se quedó sin niños, llenando de tristeza a la población. Esto enseñó una gran lección tanto al alcalde como a los aldeanos.
Råttfångaren I Hameln
Det var en gång en stad som hette Hameln, där levde alla invånarna lyckliga, tills det kom en invasion av råttor som fyllde alla gator och hus med dessa harmlösa men obehagliga djur.
Det största problemet med råttorna är att de gör slut på all gröda och folk var rädda för att vara utan reserver för de kommande månaderna. Därför erbjöd borgmästaren en stor summa pengar till den person som lyckas med att få bort alla råttor.
Av dem som dök upp utmärkte sig en flöjtist, som lovade att få stopp på invasionen. Borgmästaren godkände honom och flöjtisten började spela på sin flöjt för att försöka locka till sig råttorna.
Strax efter att han börjat spela sin vackra melodi började en och en av byns alla råttor följa honom på ett sätt så de avlägsnade sig långsamt från staden tills de kom till en flod där alla slutade på flodbotten.
Så kom flöjtisten tillbaks till byn för att inkassera sin rejäla belöning. Saken är den att borgmästaren och hans följeslagare, som inte längre hade problemet, bestämde sig för att inte betala denna goda man som hjälpt dem få bort den här farliga farsoten med råttor.
Detta gjorde att flöjtisten blev arg och bestämde sig för att börja spela på flöjten igen, men vid detta tillfälle var de som följde honom inte råttorna utan byns barn. Och så snart han tänkt det ut utförde han det: Hur mycket föräldrarna än ropade på sina små, så struntade de i dem.
Slutligen, lyckades han ta med sig dem mycket långt bort till ett land där de kunde leka, sjunga och dansa så mycket de ville. Så kom det sig att byn blev utan barn, det fyllde befolkningen med sorg. Detta lärde såväl borgmästaren som byborna en rejäl läxa.