El Gato con Botas El hijo pequeño de un molinero se lamentaba de su suerte, pues además de haberse quedado sin padre, por toda herencia había recibido un gato gris. -Si consigues unas botas y un sombrero para mí –le dijo un día el gato a su sorprendido dueño-, verás en poco tiempo todas las cosas que yo puedo hacer por ti. Con un saco y una zanahoria el gato preparó una trampa y cogió un conejo gordo y orondo. Después, se presentó ante el rey. –Majestad –le informó el gato-, mi amo os envía este conejo, uno de los miles que hay en sus campos. Al monarca le parecía increíble lo bien que se expresaba un gato. -¿Y cómo has dicho que se llama tu amo? -¡El marqués de Carabás! –respondió con orgullo el gato. Un día le dijo el gato con botas a su dueño: -Amo, debes casarte con la hija del rey. -¿Y cómo un pobre como yo podría casarse con una princesa? -Sigue mis instrucciones: hoy a las doce en punto debes meterte en el río y estarte calladito. El chico no entendía nada, pero obedeció. El gato sabía que era costumbre del rey pasar todos los días a las doce en punto de la mañana en su carroza por el puente que había sobre el río. Cuando vio que aparecía el carruaje, el gato salió de su escondite gritando: -¡Ayuda! ¡Mi señor el marqués de Carabás ha sido asaltado por unos ladrones! ¡Han aprovechado que se estaba bañando y le han robado hasta la ropa! Al rey le faltó tiempo para reaccionar y mandar a sus sirvientes que vistieran con los más ricos ropajes al marqués de Carabás. Felices y contentos, regresaron todos a palacio, donde el monarca decidió casarle con su única hija, la princesa Florinda. Y así fue cómo el gato con botas, con su ingenio, consiguió hacer de su amo todo un príncipe. Como agradecimiento, siendo ya rey, el antiguo marqués nombró a su gato “gran chambelán”, que es, después de sus majestades, quien más manda en el reino.
Mästerkatten I Stövlar Den lille sonen till en mjölnare beklagade sitt öde, för förutom att ha blivit lämnad utan far, hade han av hela arvet fått en grå katt. Om du skaffar mig ett par stövlar och en hatt – sa katten en dag till sin förvånade ägare -, kommer du inom kort att se alla saker jag kan göra för dig. Med en säck och en morot förberedde katten en fälla och fångade en tjock och fet kanin. Sedan, presenterade han sig för kungen. – Ers majestät- meddelade katten honom-, min husbonde skänker er denna kanin, en av de tusen som finns på hans fält. Det förefäll monarken otroligt så bra en katt uttryckte sig. -Och vad sa du att din husbonde heter? -Markisen av Carabas! -svarade katten med stolthet. En dag sa Mästerkatten i stövlar till sin ägare: -Husbonde, du måste gifta dig med kungens dotter. -Och hur skulle en fattig som jag kunna gifta sig med en prinsessa? -Följ mina instruktioner: idag prick klockan tolv måste du vara vid floden och hålla dig tyst. Pojken förstod inget, men lydde. Katten visste att kungen hade som vana att varje dag prick klockan tolv på förmiddagen passera med sin kaross över bron som gick över floden. När han såg att karossen dök upp kom katten fram från gömställe skrikandes: -Hjälp! Min herre markisen av Carabas har blivit rånad av några rövare! De utnyttjade att han badade och har stulit precis alla hans kläder. Kungen kunde inte reagera fort nog med beordra sina tjänare att klä markisen av Carabas i de mest utsökta kläder. Glada och nöjda återvände alla till palatset, där monarken bestämde att låta gifta bort sin enda dotter, prinsessan Florinda med honom. Så hände det sig att Mästerkatten i stövlar, genom sin påhittighet, lyckades med att göra sin husbonde till riktig prins. Till tack, nu som kung, gav den tidigare markisen sin katt titeln ”gran chamerlan”, som efter majestäten, är den som bestämmer mest i riket.