The Wolf and the Seven Little Goats Once upon a time, there were seven little goats who lived in a hut in the middle of the forest with their mother. One day, she had to go out for food so she, very wisely, warned her children not to open the door to any stranger. The goats would know very well when their mother would come home, since she had a very sweet voice and the legs as white as the snow. Having warned them, she left shutting and locking the door. But the very wily wolf, who had heard everything, put his paws in flour to whiten them and ate egg whites to soften his hoarse voice. Then he came back, knocked on the hut and asked the little goats to open him up. They had a great shock when they opened the door and looked upon the beast that was waiting to devour them. Frightened, they ran to hide in different places in the house. The wolf, following each one of them, found them and ate them in a mouthful; Except for the little one who had managed to lock herself inside her mother's clock. So that when she came back and found her there, she quickly went out into the forest in search of the wolf. She found him asleep by the riverside, so she brought scissors, thread and needle and cut his gut open. Their children came out safely from the inside, so she refilled the belly with heavy stones and stitched it up again. When the wolf woke up, he felt so thirsty that he walked to the river, but the weight of his belly overcame him and made him fall and he drowned. And the little goats lived quietly and happily with their mother everafter.

Vargen Och De Sju Små Killingarna Det var en gång sju killingar som levde i en stuga mitt i skogen med sin mamma. En dag var hon tvungen att gå ut efter mat så därför varnade hon sina barn mycket klokt att de inte borde öppna dörren för någon okänd. Killingarna visste mycket väl när deras mamma kom tillbaks eftersom hon hade en mycket behaglig röst och tassar vita som snö. När hon gett varningarna gick hon iväg och låste dörren med nyckel. Men vargen, som var mycket slug och hade hört allt, doppade sina tassar i mjöl för att de skulle bli vita och åt äggvita för att göra sin hesa röst mjukare. Sedan gick han tillbaks, knackade på stugan och bad killingarna att öppna. Med stor förskräckelse, av att ha lurats till att ge efter för hans begäran, såg de besten som väntade på att sluka dem. Skrämda sprang de för att gömma sig på olika platser i stugan. Och vargen följde efter var och en, hittade dem och glufsade i sig dem i en enda tugga; utom den allra minsta som hade lyckats stänga in sig i sin mammas klockskåp. Så när hon kom tillbaka och hittade honom där, sprang hon snabbt ut på fältet på jakt efter vargen. Hon hittade honom sovande vid flodens strand, så hon hämtade ett par saxar, tråd och nål och klippte upp magen. Hennes barn kom välbehållna ut från insidan, hon fyllde på nytt magen med tunga stenar och sydde igen. När vargen vaknade kände han sig så törstig att han begav sig till floden, men tyngden i hans mage övermannade honom och gjorde att han föll, drunknade och dog.