Los Tres Cerditos Al lado de sus padres, los tres cerditos habían crecido alegres en una cabaña del bosque. Como ya eran mayores, sus papás decidieron que era hora de que construyeran, cada uno, su propia casa. El primer cerdito, el perezoso de la familia, decidió hacer una casa de paja. En un minuto la choza estaba ya hecha. Y entonces se fue a dormir. El segundo cerdito, un glotón, prefirió hacer la cabaña de madera. No tardó mucho en construirla. Y luego se fue a comer manzanas. El tercer cerdito, muy trabajador, decidió construirse una casa de ladrillos y cemento. Tardaría más en construirla pero estaría más protegido. Después de un día de mucho trabajo, la casa quedó preciosa. No tardó mucho en aparecer un lobo hambriento, quien viendo lo frágil que era la primera casa, se acercó y dijo: – ¡Ábreme la puerta! ¡Ábreme la puerta o soplaré y soplaré y tu casa derribaré! Como el cerdito no la abrió, el lobo sopló con fuerza, y derrumbó la casa de paja. El cerdito, temblando de miedo, salió corriendo y entró en la casa de madera de su hermano. El lobo le siguió. Y delante de la segunda casa, llamó a la puerta, y dijo: – ¡Ábreme la puerta! ¡Ábreme la puerta o soplaré y soplaré y tu casa derribaré! Pero el segundo cerdito no la abrió y aunque la casita de madera aguantó mucho más que la casita de paja, al final también voló por los aires. Asustados, los dos cerditos corrieron y entraron en la casa de los ladrillos de su otro hermano. Pero, como el lobo estaba decidido a comérselos, llamó a la puerta y dijo: – ¡Ábreme la puerta! ¡Ábreme la puerta o soplaré y soplaré y tu casa derribaré! Y el cerdito trabajador le dijo: – ¡Sopla lo que quieras, pero no la abriré! Entonces el lobo sopló y sopló con todas sus fuerzas, pero la casa ni se movió. La casa era muy fuerte y resistente. El lobo se quedó casi sin aire. Después de dar vueltas y vueltas a la casa, y no encontrar ningún lugar por donde entrar, pensó en subir al tejado y deslizarse por la chimenea. Estaba empeñado en entrar en la casa y comerse a los tres cerditos como fuera. Pero lo que él no sabía es que al final de la chimenea había un caldero con agua hirviendo. Y el lobo, al caerse por la chimenea acabó quemándose con el agua caliente. Dio un enorme grito y salió corriendo y nunca más volvió a aparecer por allí. Así, los cerditos pudieron vivir tranquilamente. Y tanto el perezoso como el glotón aprendieron que solo con el trabajo se consiguen las cosas y decidieron construirse también una casa de ladrillos y cemento.
Tre Små Grisar Tre små griskultingar hade glada vuxit upp hos sina föräldrar i en stuga i skogen. Nu när de var större bestämde deras föräldrar att det var dags att var och en byggde sitt eget hem. Den första lilla grisen, den lata i familjen, bestämde sig för att bygga ett halmhus. På en minut blev hyddan klar. Och sedan la han sig och sov. Den andra lilla grisen, den glupska, föredrog att göra stugan av trä. Det tog inte lång tid att bygga den. Och sedan gick han och åt äpplen. Den tredje lilla grisen, den flitiga, bestämde sig för att bygga sig ett hus av tegelstenar och cement. Det tog längre tid att bygga det, men det skulle vara mer skyddat. Efter en dag med mycket jobb blev huset väldigt fint. Det dröjde inte länge förrän en utsvulten varg dök upp, när han såg det bräckliga huset som är det första gick han fram och sa: -Öppna dörren! Öppna dörren annars kommer jag att frusta och blåsa tills ditt hus rasar ihop. Eftersom den lilla grisen inte öppnade blåste vargen med kraft och halmhuset kollapsade. Den lilla grisen, som skakade av rädsla, sprang iväg och in i broderns trähus. Vargen följde efter. Och framför det andra huset knackade han på dörren och sa: -Öppna dörren! Öppna dörren annars kommer jag att frusta och blåsa tills ditt hus rasar ihop. Men den andra lilla grisen öppnade inte och även om trästugan tålde mycket mer än halmhuset flög även det till slut i luften. Uppskrämda sprang de två små grisarna iväg och in i sin brors hus av tegelsten Men, eftersom vargen var fast besluten att äta upp dem, knackade han på dörren och skrek: -Öppna dörren! Öppna dörren annars kommer jag att frusta och blåsa tills ditt hus rasar ihop. Och den flitiga lilla grisen svarade: -Blås hur du vill, men jag öppnar den inte! Då blåste och blåste vargen med all sin kraft, men huset rörde sig inte. Huset var mycket starkt och tåligt. Vargen tappade nästan andan. Efter att ha gått varv på varv runt huset och inte hittat någonstans att gå in, funderade han på att klättra upp på taket och glida nerför skorstenen. Han var fast besluten att på något sätt komma in i huset och äta upp de tre små grisarna. Men det han inte visste var att vid slutet av skorstenen fanns en gryta med kokande vatten. Och när vargen gled nerför skorstenen hamnade han i det heta vattnet och brände sig. Han gav till ett enormt skrik och sprang ut och har aldrig mer kommit tillbaks och visat sig där. Så de tre små grisarna kunde leva i lugn och ro. Och såväl den lata som den glupska lärde sig att endast med arbete uppnår man saker och bestämde sig för att de också skulle bygga sig ett hus av tegelsten och cement.