La Casa Sostenible La casa sostenible ideal es una casa bioclimática, es decir, un edificio que aprovecha las condiciones naturales para disminuir todo lo posible las necesidades energéticas y los recursos naturales tales como el agua. A esta tendencia arquitectónica se la denomina bioclimatismo pasivo. El bioclimatismo activo es, por el contrario, el conjunto de sistemas que puede integrarse en una casa con el objeto de aumentar su eficiencia energética. Antes del siglo XX, cuando la población se concentraba en las áreas rurales, casi todas las casas de este entorno seguían estos criterios; la gente vivía más en contacto con la naturaleza y había menos comodidades; para disponer de calefacción era necesario ir a recoger leña al bosque, y el campesino pronto aprendió -hemos tenido cientos de años para hacerlo- que necesitaba recolectar menos leña si orientaba la fachada principal de su casa hacia el sur, pues el sol da de esta forma todo el día y la temperatura en el interior durante el invierno es mucho más elevada que si se le da una orientación diferente. Con el tiempo, las técnicas fueron perfeccionándose: arcadas en la parte frontal de la casa -paran el sol en verano pero lo dejan entrar en invierno-, tejados de césped, ventilación cruzada y otras técnicas que arquitectos bioclimáticos de hoy en día han rescatado de la memoria colectiva. Fue la industrialización, la construcción masificada de viviendas en el entorno urbano y la abundancia de recursos fósiles los que nos hicieron dejar de lado estas prácticas milenarias. Esto, en referencia al bioclimatismo pasivo. Pero el desarrollo de la tecnología también nos ha abierto las puertas a otras ventajas: la creación de tecnologías basadas en las energías renovables, que antes no existían, como la energía solar térmica, que nos permite aprovechar el calor del sol para generar agua caliente y para la calefacción. La fabricación de pellets a base de residuos forestales y la optimización de las calderas que consumen estos combustibles también supone un avance a nivel de eficiencia frente a su origen, el hogar de leña.
Hållbara hus Det perfekt hållbara huset är ett bioklimatiskt hus, dvs., en byggnad som utnyttjar de naturliga förutsättningarna för att så mycket som möjligt minska energibehovet och naturresurser som vatten. Denna arkitektoniska utveckling kallas passivt bioklimat. Aktivt bioklimat är tvärtom, en uppsättning system som kan integreras i ett hus för att öka energieffektiviteten. Före 1900-talet, när befolkningen koncentrerades på landsbygden, följde nästan alla hus i denna miljö dessa kriterier; människor levde mer i kontakt med naturen och hade färre bekvämligheter; för uppvärmning var det nödvändigt att gå ut och samla ved i skogen, och bonden lärde sig snart - vi har gjort så i hundratals år – att han behövde samla mindre ved om han vände huvudfasaden av huset mot söder, eftersom detta sätt ger sol hela dagen och temperaturen inomhus under vintern är mycket högre än om man väljer en annan riktning. Med tiden, blev teknikerna fulländade: valv på framsidan av huset - hindrade solen på sommaren men släppte in den på vintern -, grästak, korsventilation och andra tekniker som dagens bioklimat-arkitekter har räddat från det gemensamma minnet. Det var industrialiseringen, massiva bostadsbyggandet i stadsmiljön och överflödet av fossila resurser som fick oss att lägga dessa gamla metoder åt sidan. Detta med hänvisning till det passiva bioklimatet. Men teknikutvecklingen har också öppnat dörrar till andra fördelar för oss: skapandet av teknik baserad på förnybar energi, som inte existerade förut, såsom solvärme, som tillåter oss att dra nytta av solens värme för att generera varmt vatten och uppvärmning. Tillverkning av pellets baserat på skogsavfall och optimering av pannor för dessa bränslen är också ett framsteg i nivå med effektiviten från dess ursprung, ett hem med ved.